Seriefrämjandets verksamhetsberättelse 2003

Seriefrämjandet firade under 2003 sitt 35-års-jubileum, och hade vid årets utgång 1 098 medlemmar.

Den siffran innebär en kraftig ökning sedan föregående år (då motsvarande siffra var 885), men noteras bör att större delen av ökningen helt enkelt beror på att den norska tidskriften Tegn (som under några år varit en norsk sidoedition av SeF:s tidskrift Bild & Bubbla) vid årets ingång slogs samman med B&B. Därmed kom nämligen en stor grupp norska serieintresserade som tidigare prenumererade på Tegn, att fortsättningsvis räknas som medlemmar i SeF. Siffran kan alltså i viss mån bedra, men noteras bör ändå att vi även räknat enbart i »svenska« medlemmar växte med något tiotal personer under 2003, precis som varit brukligt på senare år.

B&B distribuerades även till 331 bibliotek och andra institutioner, liksom till 183 olika redaktioner inom press och etermedia, vilket gav god spridning även utanför föreningen åt det som skrivs i tidningen.

Om 2003

2003 var året då två relativt nya verksamhetsgrenar inom Seriefrämjandet började blomma på allvar. Dels handlar det om Lantis, SeF:s egen utgivning av serier i behändigt format, som verkligen blivit en konstnärlig framgång. Projektet har lockat en hel rad duktiga serieskapare, och utkom under året med nio rosade titlar. Det handlar också om projektet Svenskt Seriearkiv – Svensk Seriehistoria, som med ett nästan halvmiljonstort anslag i ryggen nu på allvar kunde inleda sin kartläggning av gårdagen. Resultatet blev stor uppmärksamhet i media, det första embryot till ett nationellt seriearkiv, samt många, många timmar intervjuband med personer som varit med att bygga svensk serietradition. Även publika arrangemang som vår andra barnseriefestival i Malmö, rekordstor representation på Bokmässan i Göteborg, samt Serietekets SPX-helg i Stockholm (där vi genom SeF Stockholm var delaktiga) fick stor uppmärksamhet i media, medan det långsiktiga arbetet på att etablera ett seriecentrum i Malmö (vilket pågick för fullt under året) möttes av både med- och motgångar. SeF finns bland de föreningar som troligen kommer att tilldelas lokaler i stadens nya kulturhus i Mazettifabriken, men fick samtidigt avslag på en viktig bidragsansökan, vilket försvårar genomförandet. Andra ansökningar gav dock utdelning (både nya och fjorårsanslag som skulle användas under året), och vår ekonomi har fortsatt växa i takt med att verksamheten blivit allt mångsidigare. SeF hade under 2003 en omsättning på omkring 1,5 miljoner kronor, och den förlust på dryga 10 000 kronor som redovisas i bokslutet bör ses i ljuset av att vi under närmast föregående år (2002) redovisade en vinst på ungefär dubbla det beloppet. Föreningen har med andra ord en stabil ekonomi som på ett bra sätt motsvarar den stora verksamheten.

Samtidigt blev 2003 – åtminstone delvis – också ett år då de föregående årens höga arbetstakt inom föreningen tog ut sin rätt. Den expansion som präglat verksamheten ett bra tag saktade in något, och SeF:s viktigaste skyltfönster Bild & Bubbla drabbades av en större försening i utgivningen. Ändå hände det så mycket i föreningen under året, att helheten nästan börjar kännas svår att överblicka. Denna lätt motsägelsefulla utveckling sätter ljuset på föreningens största inre problem i dag, nämligen att relativt få funktionärer skall sköta en mycket omfattande verksamhet på obetald fritid – något som sliter mer på de förtroendevalda än vad som egentligen är nyttigt. Särskilt fram mot slutet av året fördes därför en allvarlig diskussion inom föreningens ledning om vilken väg vi lämpligen tar för att möta det här problemet – antingen att krympa verksamheten, eller också att försöka finna sätt att i högre grad avlöna åtminstone de personer som jobbar allra hårdast i föreningens tjänst. Diskussionen slutade – åtminstone för tillfället – i ett beslut att försöka hitta en medelväg. Vissa indragningar har gjorts (exempelvis kommer B&B från och med 2003 års sista nummer att bli lite tunnare för att minska redaktionens arbetsbelastning), samtidigt som ökade intäkter i form av höjd medlemsavgift (den första höjningen på många år) och ökade produktionsbidrag från Statens Kulturråd, delvis investeras i höjda ersättningar åt B&B-redaktion och till bokföring.

Styrelsearbetet

Verksamheten var som redan nämnts omfattande, och Seriefrämjandet höll sig under året därför också med en relativt stor styrelse, efter årsmötet 2003 hela elva personer.

Ordförande var Fredrik Strömberg och vice ordförande Christian Kindblad. Vad gäller kassörsposten bestämde sig dittillsvarande kassören Jörgen Malmsten inför årsmötet 2003 för att trappa ner sitt engagemang, och ersattes därför på posten av Thomas Eliasson. I praktiken delade de båda herrarnas dock upp jobbet, på så sätt att Thomas tog hand om dagliga arbetet med utbetalningar, yttre kontakter etc, men delegerade bokföring och en del andra uppgifter till Jörgen (vilken dock formellt placerade sig utanför styrelsen). Härmed införde Jörgen med viss munterhet den inofficiella nya posten »bokförare« (»lokförare blev jag inte, men nästan«).

Övriga styrelsemedlemmar var fram till årsmötet följande: Johan Cedmar-Brandstedt, Jakob Hallin, Ola Hammarlund, Gunnar Krantz, Peter Nilsson och Thomas Storn. I samband med årsmötet tillkom Helena Magnusson, Liv Lingborn och Claes Reimerthi, medan Johan Cedmar-Brandtstedt lämnade det aktiva styrelsearbetet.

Föreningens firma tecknades av Jakob Hallin, Thomas Eliasson, Jörgen Malmsten, Peter Nilsson och Fredrik Strömberg (det höga antalet firmatecknare beror dels på kassörsbytet, dels på att föreningens organisation – utan fast lokal – kräver flexibilitet). Revisorer var Anna-Karin Wannebo och Peter Wallström, revisorssuppleant Caj Byqvist. Valberedningsmän var Håkan Andersson och Göran Semb.

Årsmötet hölls den 27 april på Serieteket i Stockholm. Därtill sammanträdde styrelsen fyra gånger under året. Av dessa hölls två möten (det ena främst för att konstituera styrelsen) den 27 april i samband med årsmötet, ett hölls sedan den 18 oktober och ett den 11 november. Däremot frångicks den tidigare tradition att hålla ett styrelsemöte i samband med Bokmässan i Göteborg, helt enkelt eftersom verksamheten före och under Mässan numera blivit så omfattande att de ansvariga är förslitna för att få något vettigt gjort vid ett sådant möte.

Styrelsens arbetsutskott – bestående av Jakob Hallin, Christian Kindblad, Jörgen Malmsten, Thomas Eliasson, Peter Nilsson och Fredrik Strömberg – sammanträdde åtta gånger under året, vanligen i samband med B&B-redaktionens månadsmöten, då stora delar av gänget ändå var samlat.

Ett antal separata arbetsgrupper med ansvar för olika verksamhetsgrenar (Svenskt Seriearkiv, SPX, barnserieveckan, Bokmässan etc) var också verksamma under året. Här arbetade i vissa fall styrelsemedlemmar i olika konstellationer, men också ett antal personer utanför styrelsen.

Bild & Bubbla

B&B-redaktionen (som sedan den tog över tidningen 1997 hela tiden höjt ambitionsnivån, och under en lång period noterat nya rekord i antal producerade sidor varje år), började redan under 2002 få problem med en mindre försening i utgivningen. Denna försening, orsakad främst av överarbetade funktionärer och långvariga sjukdomsperioder, fortplantade sig tyvärr till 2003, och förvärrades dessutom. Utgivningen har under året därför begränsat sig till tre nummer, varav ett dessutom var daterat 2002 och egentligen redan har redovisats i förra årets verksamhetsberättelse.

Av de nummer som rent faktiskt hörde till 2003 års utgivning, utkom därmed endast de två första innan året var slut. Räknat i antal sidor innebär detta en årsproduktion för 2003 på 232 sidor, vilket förvisso även det är mer än vad redaktionen från början tog sig på att producera per år, men ändå är betydligt mindre än vad läsarna kommit att förvänta sig på senare år. Därtill innebar problemen att förtroendet för vår regelbundna utgivning fick sig en allvarlig knäck.

Med andra ord utgör förseningen ett stort problem, och redaktionen tog under året därför beslutet att (åtminstone tills vidare) sänka ambitionsnivån i antal sidor räknat, samtidigt som föreningen i någon mån försöker öka ersättningen till personalen. Det senare för att åtminstone en del av produktionen skall kunna utföras som betalt arbete.

Om tidningsarbetet i övrigt kan sägas att föregående års samarbete med norska Tegn (vilket i princip innebar att B&B – kompletterad med en del norskspråkigt material – utkom i en norsk sidoedition just under titeln Tegn) på norsk begäran nu avslutats, och att B&B under 2003 åter var »en enda tidning«.

Å andra sidan fortsatte vi med norskspråkiga inslag i samarbete med den tidigare Tegn-redaktionen, och alla gjorde sitt bästa för att fortsätta göra en tidning som är relevant även för norska läsare. Vi erbjöd tidigare Tegn-prenumeranter »fortsatt« prenumeration på tidningen (som ju heller inte skilde sig märkbart från det de föregående år köpt under titeln Tegn), och genom en vidgad distribution och marknadsföring till norska butiker nådde vi också nya presumtiva läsare i Norge. Den strategin verkar också ha fungerat, och vi verkar faktiskt inte ha tappat särskilt många av våra norska läsare på namnbytet.

Den norska distributionen underlättas också högst betydligt av att vi för våra utlandsprenumerationer under året började anlita Listo, en specialiserad tidningsdistributör som i princip kan erbjuda billigare porto för de norska exemplaren än den tidigare Tegn-redaktionen fick genom norska postverket.

Vad gäller den svenska lösnummerförsäljningen har den löpt vidare enligt samma linjer som föregående år. Tidningen säljer i snitt något hundratal exemplar per nummer i butikerna (exakt hur mycket beror en hel del på vilka ämnen som tas upp, och – kanske framför allt – på vad vi har på omslaget), och butiksdistributionen täcker därmed sina kostnader. Visserligen ger den inte något större överskott, men det kräver vi heller inte – den är framför allt tänkt som ett skyltfönster där nya läsare kan upptäcka B&B och föreningen.

Sägas kan slutligen också att redaktionen under året övergick från att posta prenumeranternas exemplar av tidningen helt oskyddade med en adressetikett på baksidan (som vi annars gjort i många år), till att plasta in varje exemplar inför posthanteringen. Tanken bakom är att lättare kunna skicka med bilagor, samtidigt som man slipper en del returer av tidningar som misshandlats i posten. Lustigt nog skedde detta (oss ovetande) nästan precis samtidigt som även Egmont började plasta in sina prenumerantexemplar av de vanliga serietidningarna.

Bild & Bubbla producerades som vanligt av en redaktionstrojka bestående av Jakob Hallin, Peter Nilsson och Fredrik Strömberg. Utöver dessa medverkade i redaktionsgruppen även Ainur Elmgren, Mats Nordström, Claes Reimerthi, Jimmy Wallin med flera. Under senare delen av året fick ordinarie redaktionen därtill hjälp av trion Thomas Storn, Christian Kindblad och Göran Ribe, vilka för att minska eftersläpningen i utgivningen tog över och förde arbetet på nummer 3/03 (vilket dock utkom först 2004) i hamn.

Ansvarig utgivare var Fredrik Strömberg, ansvarig för recensionsverksamheten var Mats Nordström och korrektur lästes av Göran Ribe. För prenumerantregister och en hel del annan administration svarade Agneta Hallin. För lagerhållning och försäljning av äldre nummer stod Håkan Andersson i samarbete med Agneta Hallin.

Liksom under föregående år stöddes utgivningen ekonomiskt av Statens Kulturråd, som under året hjälpte till ekonomiskt genom att höja tidningens produktionsstöd från 100 000 till 150 000 kronor, samt därtill bevilja ett extra utvecklingsbidrag på 50 000.

Nämnas bör avslutningsvis att B&B-arbetet efter ett besvärligt år nu åter håller på att ta fart, och att 2003 års tidningsnummer när denna text går till tryck snart är färdiga. Nummer 3/03, (tänkt att uppmärksamma tidningens och föreningens 35-årsjubileum 2003 med ett innehåll som fokuserar på svenska serier före SeF:s tillkomst) utkom i månadsskiftet januari-februari 2004, och nummer 4/03 bör nå läsarna lite drygt två månader senare. Samtidigt har arbetet på 2004 års produktion inletts, och planerna för det året omfattar utgivning varannan månad för att tidningen åter skall komma ifatt.

Utåtriktad verksamhet

Sverige hade en högkonjunktur för seriemässor i början på 90-talet, och enstaka år arrangerades så mycket som tre olika sådana, varav åtminstone någon årligen av Seriefrämjandet. Med tiden drog sig emellertid SeF ur, och Bokmässan i Göteborg blev för några år den enda återkommande nationella samlingspunkten för svenska serievänner. Istället koncentrerade sig seriefrämjarna (utöver monternärvaro som gäster hos Serieakademin i Göteborg) först på interna problem och senare på trycksaker snarare än mässor.

De senaste åren har det dock vuxit fram nya återkommande festivaler, både i Stockholm (Serietekets Fanzine Heaven/Small Press Expo, där vi genom SeF Stockholm från och med 2003 ingår som delarrangör) och i Malmö (SeF:s egen barnseriefestival I serierna värld), vilket innebär att vi nu helt plötsligt än en gång finns representerade vid tre mässor i tre olika städer under samma år. Faktum är att vi numera åter har så pass mycket utåtriktad verksamhet, att det under våren 2003 blev dags att producera en ny version av föreningens T-shirt (den här gången designad av Oskar Aspman), där Nicolas Krizans röda utropstecken-logotype på svart botten gör att vi syns bra ute i vimlet.

Vårt största arrangemang i eget namn under 2003 var barnserieveckan »I seriernas värld«, som hölls i Malmö i samband med sportlovet den 14-23 februari, och som genom ekonomiska bidrag och praktisk hjälp även involverade Malmö Stad, ABF Malmö, Serieskolan i Malmö, Egmont Kärnan, Statens Kulturråd med flera.

Det som bjöds var bland annat föredrag (huvudsakligen för vuxen publik) och workshops i ämnet serieteckning (främst för barn), en stor serietävling i samarbete med Egmont, samt utställningar (inte minst av de inkomna bidragen till serietävlingen). Gensvaret från media var mycket gott, även om det visade sig lite svårare att locka in en bred allmänhet till det öppna programmet på Malmö Stadsbibliotek.

Festivalens maskot den här gången var Kenneth Hambergs Goliat, och såväl Kenneth som Kerstin Hamberg fanns på plats som prisutdelare och föredragshållare under festivalen. Bland andra föredragshållare fanns Atle Andersson (även han »Goliat«), Joakim Gunnarsson (»Bamse«), Dick Brobeck (»Kalle Anka«), Jamil Mani (den nya generationen svenska tecknare), Liv Lingborn (manga), Jimmy Wallin (»Witch«), Lena Aulin-Gråhamn (bilden i undervisningen), Helena Magnusson (Tuff och Tuss), samt Johan Höjer (Lemuren och hans vänner). Presentatör för konferensdelen var Helena Magnusson.

Workshops hölls både ute på enskilda skolor och centralt på Kulturskolan i Malmö, och engagerade seriepedagoger var Mia Fredriksson, Rasmus Gran samt Magnus »Elvis« Johansson.

Serietävlingen för vuxna kreatörer vanns av Malin Biller, vars »Mia« belönades med ett arbetsstipendium på 10 000 kronor. Hedersomnämnanden gick till Josefin Olofsson, Johanna Kristiansson och Vera Hagen. En barn/ungdomsklass fanns också, och där hette vinnarna Daniel Persson, Isabell Bornlind, Gabriel Prenbo, Hugo Kauman, David Ronner samt Oliver Larke. Vad gäller vuxenklassen måste därtill nämnas den mycket positiva fortsättningen, där Egmontredaktören Alf Thorsjö snabbt etablerade en kontakt med Malin Biller, och längre fram på året faktiskt publicerade hennes vinnande bidrag i Egmonttidningen Serieparaden.

Katarina Bågenholm var ansvarig för projektets inledningsfas, men tvingades sedan lämna den uppgiften för att ägna sig åt annat arbete, varefter Christian Kindblad tog över som huvudansvarig för arbetet på serieveckan. Stora insatser gjordes också av Mats Nordström på Malmö Stadsbibliotek, Lotta Holmberg på ABF, Oskar Aspman, Gunnar Krantz (vilken för övrigt en gång stod för den ursprungsidé som ledde fram till barnserieveckans tillkomst), samt givetvis Jakob Hallin och Fredrik Strömberg, vilka har en hand med i det mesta som görs inom SeF numera.

Noteras kan slutligen att festivalen i framtiden kommer att hanteras som en biennal i SeF:s planering, det vill säga att vi siktar på att arrangera en ny upplaga vartannat år.

För första gången tog SeF också del i arrangörskapet vid Stockholms stora årliga seriebegivenhet, fanzinefestivalen Small Press Expo (SPX). Denna har (inledningsvis under namnet Fanzine Heaven) sedan flera år arrangerats av Serieteket, men från 2003 ingick alltså även SeF genom sin lokalförening i huvudstaden bland arrangörerna. Detta innebär att Ola Hammarlund och Patrik Schylström från SeF Stockholm redan från början fanns med i planeringsarbetet tillsammans med Serietekets chef Kristiina Kolehmainen, och att det fanns ytterligare seriefrämjare på plats som funktionärer när festivalen gick av stapeln den 4-6 april. Arrangemanget som sådant var mycket framgångsrikt, med mängder av fanzineutgivare, småförläggare och föreningar på plats i Kulturhuset. De visade upp sig och sina verk, sålde album och tidningar på den stora fanzinemarknaden, och skapade givetvis massor av nya kontakter. Extra glädjande var att det även fanns en bro över till den kommersiella serieutgivningen på festivalen, detta genom Egmonts monter (där förlaget sökte nya talanger, och där projektet »De nya svenska serierna« förevisades).

Därtill bjöds seminarier och utställning (fokus här låg på Östeuropa – »det andra Europa« – och då inte minst den tioårsjubilerande slovenska alternativtidningen Stripburek/Stripburger), en fanzineworkshop under ledning av Oskar Aspman och Camilla Eklund (för tekniska resurser stod Canon), samt en uppskattad fest. Bland övriga presentatörer och ansvariga för olika programpunkter kan nämnas Bert Gradin, Ingemar Bengtsson och Gunnar Krantz.

Förutom svenska serieskapare fanns det också gott om internationella gäster på plats. Bland dem fanns Espen Holtestaul och Lars Fiske (Norge), Philippe Morin (Frankrike), Igor Prassel, Koco och Katerina Mirovic (Slovenien), Mateusz Skutnik (Polen), Miroslav Lazendic (Serbien) och Ole Comoll Christensen (Danmark).

Ekonomiskt stöd kom bland annat från Statens Kulturråd, som till SeF betalade ut 50 000 kr i bidrag till projektet.

I Göteborg fanns vi som traditionen bjuder med på Bok- och biblioteksmässan den 25-28 september. Som vanligt erbjöd Sture Hegerfors och Svenska Serieakademin generöst plats i Akademins monter, där vi – även det precis som vanligt – sålde B&B och Lämpelböcker, hade en del signeringar och fungerade som allmän informationsdisk för folk som hade något att fråga om serier. Monteransvarig här var Nickan Jonasson.

Förutom denna traditionella medverkan hade vi det här året också en högst avsevärd representation i andra montrar. Mest etablerad av dessa är Fanzineverkstaden, där hugade tecknare för tredje året i rad erbjöds ritbord och tekniska möjligheter att på bara några timmar förvandla idé till färdigtryckt fanzine, vilket sedan distribuerades till hugade mässbesökare. Det tecknades i stort sett oavbrutet på samtliga tecknarplatser, och årets produktion av Seriefrämjandets Fanzine blev hela sju nummer stor. Även ett stort utbud tidigare utgivna fanzines (framförallt från serieskolornas elever) fanns att köpa.

Här delade SeF arrangörskapet med C’est Bon Kultur och serieskolorna i Malmö och Hofors, för de tekniska resurserna stod Canon, och ekonomiskt stöd fick vi från ABF Malmö. Monteransvarig var Niklas Asker, Mattias Elftorp och Oskar Aspman från C’est Bon Kultur, vilka även rent allmänt skötte stora delar av det förarbete som är förknippat med monter och annan mässnärvaro (förhandlingar med sponsorer, vandrarhemsplatser åt funktionärerna etc).

Som om inte detta räckte fanns även SeF-projekten Lantis, Svenskt Seriearkiv och barnserieveckan I seriernas värld på plats med egen, delad monter. Här såldes Lantisar och Seriearkivets trycksaker, delades ut broschyrer och visades en liten utställning på temat svensk seriehistoria 1897-1947, producerad av Jakob Hallin, Peter Nilsson, Claes Reimerthi och Thomas Storn. Monteransvaret här delades mellan Christian Kindblad (I seriernas värld/Lantis), Thomas Storn och Jakob Hallin (Seriearkivet) samt Jimmy Wallin (Lantis).

Även i dessa två »nya« montrar förekom en hel del signeringar. Den absoluta huvuddelen av de tecknare som förlagen bjudit in till mässan signerade nämligen även hos SeF, och det fanns rent av bättre plats för dem i fanzinemontern än i den traditionella Akademimontern. Med andra ord förekom det en hel del rörelser fram och tillbaka mellan de olika delarna, och för »värvning« av tecknare som skulle signera, samt för samordning av signeringar och annat, svarade Lovisa Witt.

Monterpersonal och andra funktionärer hämtades både ur SeF:s medlemskader (såväl göteborgare på hemmaplan som tillresta från övriga landet) och från serieskolorna i Hofors och Malmö, vilka båda var flitigt representerade på mässan. Jakob Hallin och Fredrik Strömberg hade som vanligt en samordnande roll, även om de inte fanns stationärt på någon speciell avdelning.

Vår närvaro på Bokmässan var med andra ord rekordstor, men noteras kan att den var lite svårare att finansiera än föregående år, mycket beroende på att det visade sig gå trögare med anslag från olika håll än tidigare. Dock löste sig det hela, del-vis tack vare Svenska Mässans goda samarbetsvilja. Rent allmänt kan alltså konstateras att SeF tog ovanligt stor plats just på årets mässa, men också att det inte bara berodde på den stora monterytan, utan också på att den övriga seriebranschen krympt en aning. Framförallt kunde noteras en påfallande minskning av antalet handlare, och sedan våra gamla bekanta på Serieknallen/Comicland den här gången fått ställa in sin medverkan, fanns det exempelvis ingen alls som sålde begagnade serier på mässan.

Å andra sidan kunde serieintresserade deltagare glädja sig åt att Serieakademin det här året hade ordnat fram en ny, lättillgänglig scen ute i själva mässlokalen, där serieanknutna programpunkter av olika slag (från Adamsonutdelning till framträdanden av olika tecknare) kunde hållas mitt i folkvimlet, och där det således var lättare att nå allmänheten än det varit tidigare år (då motsvarande program ofta hållits i avskilda seminarierum).

Bland de något mindre begivenheterna under året kan nämnas världens längsta bokbord på Drottninggatan i Stockholm den 31 augusti (ett arrangemang där SeF Stockholm som vanligt fanns på plats med vårt sortiment och – trots en del regn – sålde bättre än någonsin tidigare). Ett motsvarande arrangemang på sydligare breddgrader utgjorde den Serie- och samlarmässa som Björn Norrud och Arne Olin från Lilla Torgs seriemagasin drog samman i Baltiska hallen i Malmö den 4 oktober, och där vi också fanns på plats med ett urval böcker och tidningar.

I Malmö var vi dessutom aktiva vid Malmöfesivalen, som arrangerades i augusti. Där stod ABF för kulturprogrammet i det så kallade Ordtältet, och SeF deltog dels med ett bokbord, dels genom ett föredrag av den maltesiske seriehistorikern Gorg Mallia (som besökte Sverige den här sommaren). Ansvarig för arrangemanget var Fredrik Strömberg.

Lite i skuggan av de breda evenemangen har SeF också fortsatt att några gånger per år arrangera mer anspråkslösa programkvällar med inbjudna föredragshållare på Litterära Loftet, Hedmanska gården i Malmö. Det här sker i samarbete med ABF Malmö, och ansvariga har Fredrik Strömberg och Thomas Storn varit.

Först ut bland 2003 års inbjudna gäster var den 31 januari finländaren Leif Packalén, som arbetar med serier i internationella kulturutbyten (framförallt med U-länderna) inom organisationen World Comics Finland. Höstens programkväll den 31 oktober bjöd på ett möte med förlagsmannen Rolf Janson, vilken i början av sin karriär var först anställde redaktör på det som senare skulle bli Semic Press. Ytterligare några program annonserades, men på grund av yttre omständigheter (återbud respektive dubbelbokad lokal) fick dessa skjutas på framtiden.

Ett inslag i vår utåtriktade verksamhet som däremot fått stå tillbaka under 2003 är de releasepartyn vi tidigare då och då hållit, framförallt för nya B&B-nummer. Det har visat sig vara svårt att hitta intresserade festfixare, och B&B:s besvärliga utgivningssituation har inte underlättat saken, varför den här verksamheten under 2003 begränsade sig till en fest – den som hölls i samband med SPX i Stockholm, då vi dessutom kunde fira utgivningen av årets tre första Lantisar.

Slutligen bör under den här rubriken också nämnas att representanter för SeF på senare år allt mer funnits närvarande på de stora seriemässorna ute i världen. Officiell representation med del i monter blev det först under 2004, men noteras kan att seriefrämjare under 2003 ändå fanns på plats både på franska Angoulême och amerikanska San Diego.
Magister Lämpels bibliotek

Seriefrämjandet byggde under året vidare på sin bokutgivning, vilken huvudsakligen består av så kallade print on demand-produktioner, där man inte behöver investera stora pengar i att trycka upp en stor grundupplaga och sedan förvara den tills den sålt slut, utan kan trycka så många exemplar man behöver för tillfället (normalt tillämpas en grundupplaga på mellan femtio och något hundratal), och sedan beställa nya när det behövs.

Vi har vid det här laget en katalog på tjugotalet titlar till försäljning (även om det givetvis bör noteras att några av dem endast utgör vidareförsäljning av verk som ursprungligen är utgivna av andra). Det känns som en mycket bra grund att stå på, samtidigt som arbetet på nya volymer hela tiden pågår.

Årets nya böcker var fem till antalet. Först ut var en Lämpelupplaga av »Stora boken om Modesty Blaise« av Peder och Chatrin Mauritzon, vilken i en begränsad förstaupplaga egentligen hade producerats för upphovsmännens eget bruk redan under 2002. Skälet till att Lämpelutgåvan fick vänta till 2003 var helt enkelt att vi ville genomföra några mindre ändringar i boken innan vi släppte den till SeF:s medlemmar. Fredrik Strömberg hade ett bra år, och utkom med två nya böcker, dels den serieteoretiska »Vad är tecknade serier?« som bygger på en akademisk uppsats, dels den engelskspråkiga översikten »Swedish Comics History« som producerats för att ge internationella läsare en kortfattad inblick i svensk serietradition. Därtill måste förstås noteras att Fredrik dessutom fick en tidigare Lämpelbok – »Serienegern« från 2001 – översatt och utgiven av förlag både i Danmark och i USA under året.

Till det kom två utgåvor med anknytning till olika projekt inom SeF. Dels handlade det om programboken »I seriernas värld 2003« (som förutom bokslut över festivalen med samma namn även innehöll en del artikelmaterial byggt på de föredrag som hölls där) under redaktörskap av Christian Kindblad. Dels handlade det om »Gubben med skåpet«, en faksimilutgåva av Fritz von Dardels 1800-talsserie med ett omfattande seriehistoriskt förord av Göran Ribe och Olle Dahllöf. Det här var för övrigt bara den första i en rad liknande böcker som planeras inom Svenskt Seriearkiv.

Därtill trycktes under året nya exemplar av en hel rad äldre böcker som börjat ta slut, medan det däremot för första gången på flera år inte kom någon ny skissbok. Planerat var egentligen en bok med tidigare opublicerat skissmaterial av Peter Madsen, men i skuggan av våra problem med B&B-utgivningen blev det nödvändigt att skjuta upp den till 2004 istället. Annat på gång inför 2004 är en biografi över Jack Jackson och en bok om hur Djävulen skildrats i serieform genom åren.

2003 års böcker formgavs av Oskar Aspman, Mia Fredriksson, Jakob Hallin, Christian Kindblad och Fredrik Strömberg, medan redigering och samordning av produktionen sköttes bland annat av Mats Nordström, Jakob Hallin, Christian Kindblad, Thomas Storn, Peter Nilsson, Claes Reimerthi och Fredrik Strömberg. Någon officiell huvudansvarig för bokutgivningen fanns dock inte, även om Christian Kindblad under senare delen av året allt mer kom att fylla den funktionen.

Något som blivit allt tydligare i takt med att vi skaffat oss en större katalog, är våra problem att nå ut med böckerna. Hittills har vi nöjt oss med att sälja genom annons i B&B, samt på enstaka mässor och liknande arrangemang, medan vi nästan inte alls har någon butiksdistribution, och bara någon enstaka bok har anmälts till Bibliotekstjänsts sambindningskatalog (den som biblioteken gör sina inköp från). Detta är att göra författaren en otjänst (eftersom delar av en möjlig publik aldrig får chansen att upptäcka böckerna), och dessutom orätt mot föreningens funktionärer, vars ideella arbete med bokutgåvorna förstås är lättare att motivera ju fler läsare vi når.

Diskussioner pågår därför om hur vi skall kunna skapa en organisation som klarar av även marknadsföringsdelen, och förhoppningsvis skall dessa kunna mynna ut i konkreta förbättringar under 2004. Detsamma gäller en formalisering av verksamheten vad gäller det rent juridiska, där det vid bokutgivning naturligtvis inte är bra att som hit-tills arbeta enbart med muntliga överenskommelser, även om alla led i verksamheten ju sker helt ideellt. Arbete har därför pågått under 2003 för att ta fram kontrakt och liknande material. Noteras kan i alla fall att isbn-nummer nu efter hand införs för alla Lämpelböcker, vilket gör dem avsevärt mer »officiella«, och därmed lättare sökbara i bokhandelns och bibliotekens databaser.

Lantis

Renodlad serieutgivning har tidigare inte brukat ingå i Seriefrämjandets verksamhet, men Lantisprojektet (som sjösattes under 2002) har visat sig vara ett konstnärligt lyckokast i det avseendet. Dessutom har det blivit ett sätt för föreningen att äntligen erbjuda en verksamhetsgren som talar lika mycket till serieskaparna som till läsarna.

En Lantis är ett anspråkslöst, print on demandtryckt seriehäfte på 24 sidor i svartvitt och litet format, »lite grand som en Pixybok för vuxna«, som någon uttryckt saken. Den produceras i likhet med Lämpelböckerna ideellt, varken SeF eller serieskaparna tjänar några pengar på utgivningen, och brukar tryckas i en grundupplaga på 200 exemplar. För detta forum har en rad duktiga serieskapare ombetts göra en serienovell, och resultatet har genomgående blivit väldigt bra.

En viktig sak här är förmodligen just formatet, liksom ambitionen att presentera serieskapare ur alla läger. Detta ger unga förmågor möjlighet att pröva sina krafter på ett begränsat projekt som ändå blir ett självständigt verk, och gör det samtidigt möjligt för etablerade kreatörer att skapa serier de inte skulle kunna tillåta sig i ett kommersiellt forum, samtidigt som omfånget inte är större än att man kan hinna med ett bidrag mellan de betalande uppdragen. Därmed har Lantisarna skapat sin alldeles egen lilla nisch i det svenska serielandskapet, där SeF nu (utan att konkurrera med någon annan typ av serieutgivning) kan spela en roll även för serieskaparna, vilket känns väldigt bra.

2003 års utgivning består av följande nio titlar (i pricip utgivna i en takt om tre häften per utkommet nummer av Bild & Bubbla): »Diezeldimma« (av Josefin Olofsson), »Morfars verkstad« (Knut Larsson), »Högerback« (Maria Fredriksson), »Genvägen« (Daniel Ahlgren), »Små stunder av lycka« (Karna Rusek), »Välkommen till Hammarö« (Malin Biller), »Svarta vinbär« (Åsa Grennvall), »Tant Oro slår en signal« (Anneli Furmark) samt »Vicky« (Patrik Stigzelius och Niklas Asker).

Ytterligare en rad nya titlar finns under produktion, och kommer att utges i motsvarande takt under 2004. Inför kommande år kan också nämnas att det för Lantisarna (liksom för Lämpel-böckerna) pågår arbete med att ta fram kontrakt och liknande för att förbättra de rent juridiska grunderna för utgivningen. Även här har vi under 2003 börjat förse varje utgåva med isbn-nummer, vilket är en fördel även för serieskaparen, som då lättare kan redovisa utgåvan som en del av sin verkförteckning.

Huvudansvarig redaktör för utgivningen under 2003 var Jimmy Wallin, delvis i samarbete med Torbjörn Andersson eller Christian Kindblad. För den grafiska formen svarade Jakob Hallin, Christian Kindblad, Jimmy Wallin, samt i ett fall Knut Larsson.

Internet

Seriefrämjandets hemsida har liksom tidigare funnits på adress www.serieframjandet.com, och där erbjudit framför allt grundläggande information om föreningen och dess olika verksamheter. Ansvarig för uppdatering och daglig skötsel har Mats Nordström och Mikael Sol varit. Separata hemsidor för olika grenar inom SeF:s verksamhet tillkommer efter hand (ibland skötta av hemsidesansvariga för respektive avdelning), och finns då placerade en nivå under den stora hemsidan. Flera av lokalföreningarna har exempelvis utvidgat sin närvaro på Nätet under 2003.

Föreningen har även en diskussionsgrupp på Internet, till vilken omkring 225 serieintresserade är knutna. Aktiviteten här har på senare år blivit allt livligare, med ett rekord under 2002. Det här aktuella 2003 innebar däremot ett litet, men dock trendbrott i det avseendet, och antalet inlägg på listan minskade för första gången en aning. I hög grad verkar emellertid detta kunna bero på störningar på Internet eller hos operatören vi anlitar, sedan vi fått problem med att deltagare kopplats bort från listan utan att det varit meningen. Under 2003 gjordes hur som helst 3 400 inlägg, och januari var den månad då mest hände (totalt 614 inlägg).

Ansvarig för diskussionsgruppen är Håkan Andersson, vilken också sköter en rad slutna diskussionslistor som används av föreningens olika arbetsgrupper i deras löpande arbete.

Svenskt Seriearkiv

Den del av Seriefrämjandet som hade bäst ekonomiska förutsättningar under 2003 var utan tvekan projektet Svenskt Seriearkiv – Svensk Seriehistoria, som under året hade ett anslag på hela 477 000 kronor från Stiftelsen Framtidens Kultur att arbeta med. Det innebar att vår arkivarie Thomas Storn under senare hälften av året kunde ta tjänstledigt från sitt ordinarie jobb för att på heltid arbeta med projektet, samtidigt som framför allt Jakob Hallin, Peter Nilsson och Claes Reimerthi gjorde mycket stora punktinsatser med arbete för arkivets räkning.

Bakgrunden till projektet är det mycket dåliga läget vad gäller dokumentation av de svenska seriernas historia, och de drivande i projektet hade naturligtvis redan tidigare – i den mån tid och pengar tillåtit det – arbetat på att spåra upp fakta och skriva om ämnet. Nu fanns dock större resurser till sådant, och under 2003 bedrevs ett hektiskt arbete för att på bästa sätt utnyttja anslaget till att samla in så mycket fakta och arkivmaterial som möjligt. Första halvåret ägnades åt diverse förberedande arbete. Bland annat bidrog Thomas Storn och Peter Nilsson med en artikel i Presshistorisk årsbok 2003, och för vår egen användning togs en ambitiös broschyr och en dito utställning kring svensk seriehistoria 1897-1947 fram. Båda dessa trycksaker formgavs av Jakob Hallin och hade texter av Nilsson, Reimerthi och Storn. Broschyren hade även uppskattade illustrationer av Mats Källblad, och hans färgomslag med ett urval klassiska svenska seriefigurer blev lite av en symbol för projektet.

Samtidigt inleddes ett målmedvetet arbete för att lokalisera och intervjua äldre personer med bakgrund i seriebranschen – till en början framför allt förlagsfolk och andra som arbetat med serier vid tiden för serietidningens genombrott kring 1950. De första i en hel rad intervjuresor (de flesta till Stockholmstrakten, där många av branschens veteraner finns) genomfördes redan under senvintern.

Ett problem var inledningsvis det tidskrävande arbetet att transkribera de ofta långa intervjuerna, men detta löstes efter hand på så sätt att en del av arbetet lades ut på intresserade inom föreningen, och resten på en extern skrivfirma som heter BiB skriv- och växelservice. På så sätt kunde vi efter hand etablera ett fungerande system, där utskrift trots allt inte dröjer alltför länge efter intervjutillfället.

Officiellt sjösattes sedan projektet med en presskonferens på Riksarkivet i Stockholm den 5 juni. SeF och Svenskt Seriearkiv presenterades där för allmänheten av Fredrik Strömberg och Thomas Storn, varefter Ulf Granberg och Helena Magnusson höll föredrag, och såväl broschyr som utställning visades upp. Broschyren (en genomarbetad, 20-sidig färgbroschyr som givetvis också fungerar som reklam för föreningen i stort) trycktes upp i stor upplaga och har därefter distribuerats i frikostiga mängder överallt där vi haft möjlighet.

Resultatet har blivit en hel del uppmärksamhet i media (åtskilliga tidningsartiklar har rapporterat om arbetet, och Thomas Storn har flera gånger även förekommit i radio), och därmed ytterligare en rad värdefulla kontakter i sökandet efter personer som kan berätta mer. Senare publika framträdanden (både broschyren och utställningen återanvändes exempelvis vid höstens Bokmässa i Göteborg) har byggt vidare på samma arbete. Även ett signerat konsttryck av Mats Källblads omslagsteckning har tagits fram, och intresserade kan nu köpa ett exemplar till stödpris för att bidra till projektets ekonomi.

Därtill har förstås det rent praktiska arbetet rullat vidare med fler intervjuer. Under året fästes över femtio timmar på band (och ytterligare en del intervjuer gjordes under andra omständigheter), ett omfattande grävande i arkiven vidtog, och hektiska försök att snarast möjligt omvandla den inkomna informationen tills tryckfärdiga artiklar och intervjuer tog sin början. Ett första exempel på trycksaker utgör B&B 3/03, ett temanummer som visar upp en rad svenska serieklassiker. Det här numret hann visserligen inte bli färdigt under 2003, men en stor del av arbetet (där även Christian Kindblad, Göran Semb och Göran Ribe deltog) gjordes inte desto mindre under året.

Därtill har en hel rad donationer av olika sorters arkivmaterial kommit in från olika håll, allt från serieoriginal och bevarad korrespondens till serietidningar och samlade pressklipp, och en snabbt växande samling finns i dag inrymd hos Skånes Arkivförbund i Lund, där SeF numera ingår som medlemsorganisation.

Noteras bör slutligen att det än så länge inte lyckats oss att få beviljat fler bidrag till Arkivprojektet efter att det stora anslaget från Stiftelsen Framtiden kultur tog slut vid 2003 års utgång. Mer pengar är givetvis av nöden efter hand, men sägas kan att situationen för tillfället dock ändå är hanterbar. Thomas Storn var vid årsskiftet hur som helst tvungen att gå tillbaka till sitt ordinarie arbete efter ett halvårs tjänstledighet i Seriearkivets tjänst, varefter arkivarbetet går in i en ny fas, där bearbetning och uppföljning av redan gjort arbete måste utföras parallellt med vidare aktivt insamlingsarbete. Sådana uppgifter är inte sällan lättare att sköta ideellt än intervjuresor och pressträffar på annan ort.

Under 2004 kommer vi att se resultat i form av artiklar och liknande. Arbetet på Seriearkivets första årsbok (tänkt att komma sommaren 2004) inleddes redan under senare delen av 2003.

Urhunden

Urhunden är Seriefrämjandets utmärkelse till föregående års bästa seriealbum. Den delas ut i två klasser, varav en för bästa svenska originalalbum och en för bästa (till svenska översatta) utländska album. Dessutom finns en barn- och ungdomsklass kallad Unghunden, som kan delas ut både till enskilda verk och till serieskapare, redaktörer, förlag, tidningar med mera.

Pristagarna utses av en niohövdad jury som 2003 bestod av Adam Boman, Erling Frick, Ola Hammarlund (sekreterare och samordnare av juryarbetet) Fredrik Jonsson, Peter Nilsson, Fredrik Strömberg, Cecilia Torudd, Peter Wallström och Sangrid von Zedtwitz-Liebenstein. Möjliga att nominera är samtliga album som utgivits i Sverige under det aktuella året (givetvis med undantag för Seriefrämjandets egna publikationer).

Själva priset utgörs i samtliga fall av en gammaldags tryckerikliché i metall (föreställande just OA:s klassiska svenska seriefigur Urhunden), monterad på en träplatta. Årets utmärkelser delades ut den 4 juni på Serieteket i Stockholm, och som bästa svenska album belönades Åsa Grennvalls »Sjunde våningen« (Optimal). Som bästa utländska album belönades Daniel Clowes »Ghost World« (Epix). Årets Unghund gick till tidningen Kamratposten för den ambitiösa seriepolitik som den under många år bedrivit.

Noteras kan också att juryns veteran, Erling Frick som suttit i juryn under alla de sjutton år Urhundenpriset existerat, av hälsoskäl valde att lämna det aktiva juryarbetet efter årets förhandlingar. Han har betytt oerhört mycket för det här priset under åren, och vi vill gärna ta chansen att officiellt tacka honom här i årets verksamhetsberättelse.

Änkan Boltes fond för serielösa barn

Änkans fond är Seriefrämjandets donationstävling för personer som vill stödja föreningens verksamhet. Idén är att den som så vill kan skänka pengar till föreningen, och att de som är bäst på att skänka kan tävla om vem donerar mest. En pristagare utses vid varje årsskifte, och får som pris ett serieoriginal skänkt av en svensk tecknare.

Årets tävling fick på grund av B&B:s förseningar kanske mindre uppmärksamhet än vanligt, men drog trots det in värdefulla pengar till verksamheten. Sammanlagt blev det i runda tal 11 700 kronor (bättre än i fjor, rent av!), och vann tävlingen gjorde för andra året i rad Ove Jansson, som donerade 1 755 kronor. På en andraplats återfanns Martin Martinsson, och på en tredjeplats Gert Lozell. Sammanlagt deltog 111 givmilda hedersknyfflar, och vi vill gärna tacka dem allihop. Pengarna lovar vi att använda så klokt det bara går.

Lokalföreningsverksamhet

Seriefrämjandet hade under året fyra lokalföreningar: Stockholm, Uppsala, Göteborg och Skåne.

Stockholmsföreningen hade problem med att rekrytera funktionärer, men fortsatte trots detta sin verksamhet med reducerad styrelse. Den regelbundna verksamheten upprätthölls framför allt genom pubkvällar för serieintresserade. Föreningens stora åtagande var arbetet med att i samarbete med Serieteket arrangera SPX i april, men man representerade även SeF vid det stora bokbordet på Drottninggatan i augusti.

Uppsalaföreningen hade det svårare med regelbundenhet i mötena, och man bestämde sig framåt slutet av året för att lägga föreningen i träda, åtminstone för tillfället.

Göteborgsföreningen byggde upp mycket av sin regelbundna verksamhet på filmvisningar (inte sällan animation i olika traditioner, men även annan serieanknuten film), och hade vid en del av mötena också föredrag som anknöt till filmprogrammet. Man arrangerade därtill en rad pubkvällar, och fanns givetvis närvarande vid Bokmässan.

Skåneföreningen (som under 2003 kunde fira sitt trettioårsjubileum) byggde som vanligt det mesta av verksamheten på de månatliga föredragsmötena, men sysslade även med annat, inklusive någon pubkväll, Danmarksutflykt till Louisianas Roy Lichtenstein-utställning etc.

Samtliga lokalföreningar fanns också med när det tävlades i seriekunskap i den nordiska frågesporten Comiquiz under hösten, och det är ganska uppenbart att detta (ursprungligen internt norska) arrangemang fyller ett stort behov för serieintresserade föreningsmänniskor. 2004 lär det förresten fylla tjugo år.

Flera av lokalföreningarna satsade därtill lite extra på att bygga ut sina hemsidor under året.

Marknadsföring

En viktig del i allt föreningsarbete är givetvis att göra allmänheten medveten om föreningens existens, samt att värva nya medlemmar som kan föra arbetet vidare. Marknadsföringsstrategier ingår därför i all SeF:s verksamhet, och stora delar av detta arbete redovisas under respektive verksamhetsgren – från Arkivprojektets presskonferens och stora broschyr till lokalföreningarnas småskaliga arbete med lokala mötesprogram och bokbord. Åtminstone tre inslag i det här arbetet bör emellertid nämnas separat under egen rubrik, eftersom de inte riktigt platsar under övrigt.

Först och främst handlar det om de gratisannonser i de kommersiella serietidningarna som vi har förhandlat fram med såväl Egmont som Full Stop Media, liksom om de utbytesannonser vi förhandlat fram med en rad tidskriftskollegor. Dessa annonser (producerade av Jakob Hallin) har varit mycket viktiga för de senaste årens positiva medlemsutveckling, och noteras kan att den här verksamheten rullar på, även om den till stor del är kopplad till B&B:s utgivning, varför förseningarna på det här området innebär att det under 2003 blivit färre annonser än vanligt.

Sedan måste också noteras att det under året gått ut separata brev till ett stort antal serieskapare, en grupp där intresset för vår verksamhet av tradition många gånger varit svalt, och där vi genom åren haft lika många uttalade kritiker som supportrar. Tanken med årets brevoffensiv var att göra mottagarna medvetna om vår existens och om hur vår verksamhet ser ut i dag, visa på att medlemskap i SeF kan ha ett intresse även för aktiva serieskapare, samt att vi genom Lantis numera faktiskt också kan erbjuda publiceringsmöjligheter, även om dessa givetvis inte ger någon inkomst för medverkande kreatörer.

Slutligen går exemplar av B&B numera ut till en hel rad olika redaktioner i den svenska mediebranschen, vilket flera gånger lett både till att B&B nämnts i olika medier, och att ämnen vi tagit upp i tidningen förts vidare och blivit föremål för in-slag även på andra ställen. Som exempel kan nämnas David Haglunds artikel om hur homosexualitet behandlas i nutida superhjälteserier (B&B 1/ 03), ett ämne som plockades upp även av radio sedan programmets redaktion läst artikeln.

Dessutom etablerar vi härigenom SeF som en instans dit man inom media kan vända sig för kommentarer till olika aktuella frågor som gäller serier. Ett bra exempel erbjöd perioden i början av 2003, då Egmont lade ner en rad kända serietidningar, och pressen ville ha en oberoende kommentar till vad man tolkade som katastrofstämning i seriebranschen.

Framtid

De senaste åren har Seriefrämjandet väl på det stora hela utvecklats så som styrelsen hoppats. Föreningens verksamhet är numera stor och mångsidig, medlemssiffrorna är positiva såtillvida att vi växer något lite varje år (även om det sällan handlar om några jätteskutt), och det mesta arbetet flyter någorlunda. Dock är trycket på funktionärerna hårt, många börjar bli trötta, och fler engagerade står extremt högt på önskelistan. Styrelsen vill därför mycket gärna höra ifrån den som i någon befattning kan tänka sig att arbeta aktivt inom SeF – både för att sprida dagens arbete på fler händer och inför det generationsskifte som förr eller senare måste komma för att vi skall kunna föra föreningen vidare.

Samtidigt kan noteras att vår strävan att (efter förmåga) börja höja de hårdast arbetade funktionärernas ersättningar en smula, kommer att fortsätta under kommande år. Som ett första steg kommer Jakob Hallins redaktörstjänst under 2004 att utökas, såtillvida att hans lön höjs en bit, samtidigt som hans ansvarsområde breddas och även omfattar en del planering och marknadsföring.

I det här sammanhanget bör också nämnas det långsiktiga arbete som framförallt Gunnar Krantz, Jakob Hallin och Fredrik Strömberg under de senaste åren bedrivit för att skapa förutsättningar för SeF (och därmed serierna rent allmänt) att mer på allvar ta plats i det officiellt sanktionerade svenska kulturlivet.

En av de viktigaste trådarna i ett sådant resonemang är att i Malmös nya kulturhus Mazettifabriken skapa en institution där SeF:s kanslifunktioner skulle kunna samsas med utställningslokaler, ateljéutrymme för proffstecknare, serieutbildning för barn och ungdom och så vidare. En annan är att genom ett tidsbegränsat, större anslag från Stiftelsen Framtidens kultur (och därefter en rörelse i riktning mot annan offentlig finansiering) skapa en ekonomi som tillåter oss att betala marknadsmässig lön till åtminstone några av de personer som lägger mest jobb på föreningen.

I slutet av 2002 tilldelades SeF 100 000 kronor i anslag just från Stiftelsen Framtidens kultur för att utreda hur en sådan utveckling skulle kunna gå till, och hur förändringen i så fall skulle påverka föreningen och dess organisation. En sådan utredning gjordes också, och nästa steg blev en mycket omfattande ansökan till stiftelsen i slutet av februari 2003. Ett projekt presenterades där under rubriken »Seriestaden Malmö«. Besked (som kom i början av hösten) blev dock ett avslag för förslaget i denna utformning.

Samtidigt ser vi ut att ha haft bättre tur i de förhandlingar som förts med Malmös kulturpolitiker. En officiell ansökan lämnades in under våren, och än så länge har vi mycket positiva signaler från Malmö angående lokal när Mazettifabriken om något år är klar för inflyttning, trots att en hel rad olika föreningar varit intresserade av utrymme.

Nästa steg (som tas under 2004) är en förnyad ansökan om anslag till Framtidens kultur, där planerna reviderats och vissa delar i den stora planen prioriterats. Vilket gensvar detta nya förslag får från Framtidens kultur är emellertid något som just framtiden får utvisa.

Vad gäller mer handfasta framtidsplaner kan nämnas att vi under året också arbetat med förbättringar av våra nuvarande verksamheter.

Något som länge funnits på önskelistan är en rejäl revidering av SeF:s stadgar, vilka i dag är långa, snåriga och på det hela taget ganska svårhanterliga. Det talas ibland om »amerikanska stadgar« som reglerar allt (av typen »om det inte uttryckligen står att man inte får värma pudlar i mikrovågsugnen, så är det okej«), respektive »europeiska stadgar« som ger allmänna ramar (och lämnar resten till sunt förnuft), och faktum är att vår skrivning närmar sig den amerikanska typen.

Styrelsen har därför länge funderat på att ta fram ett förslag till från grunden omskrivna stadgar, och där istället satsa på en utformning av europeisk typ, men hittills inte haft tid och krafter. Under senare delen av 2003 började dock steg tas för att verkligen genomföra en förändring, och en extern granskare håller när detta skrivs på att titta närmare på det hela. Det arbetet skall förhoppningsvis kunna resultera i att processen tar fart under 2004, varefter ett förslag till nya stadgar kan föreläggas årsmötet våren 2005.

Som framgått ovan pågår också arbete på att skapa en bättre organisation framförallt kring bokutgivningen inom Magister Lämpels bibliotek (i tillämpliga fall även Lantis-utgivningen), vilket framförallt handlar om att hitta en funktionär som kan ansvara för planering, marknadsföring och liknande, men också gäller att ta fram rutiner för hur utgivningen skall skötas, kontrakt för de medverkande och så vidare. Även när det gäller Bild & Bubbla pågår ett förändringsarbete, vilket som redan nämnts syftar mot att åtminstone i någon mån minska delen ideellt arbete inom redaktionen.

Men än en gång: Den viktigaste förutsättningen för framtida utveckling är fler och nyare krafter bland funktionärerna. Seriefrämjandet behöver med andra ord just dig för att fortsätta leva i 35 år till, och chansen är stor att även du kan ha nytta av Seriefrämjandets upparbetade organisation om du vill arbeta för att förverkliga dina idéer för framtiden.

Vad beträffar föreningens resultat och ställning i övrigt, hänvisas till efterföljande resultat- och balansräkningar.

Peter Nilsson, sekreterare 2003